I Puritani (Puritanerna) var Vincenzo Bellinis sista verk, den store sicilianske företrädaren för bel canto-operan. Operan skrevs specifikt för fyra av tidens främsta sångare, och dess framgång är nästan helt beroende av sångarnas vokala förmågor och konstnärliga känsla. Operan antyder att förnuftets tunna slöja kan rämna när som helst och att galenskapen kan kasta en människa ner i en destruktiv avgrund. I Puritani hade världspremiär på Théâtre Italien i Paris år 1835. Vi ser en världsledande kvartett av stjärnor, dirigerade av Marco Armiliato, i de krävande huvudrollerna. Sopranen Lisette Oropesa och tenoren Lawrence Brownlee är Elvira och Arturo, förenade av kärlek men splittrade av de politiska konflikterna under det engelska inbördeskriget; och barytonen Artur Ruciński som Riccardo, trolovad med Elvira mot hennes vilja, samt basbarytonen Christian Van Horn som Elviras sympatiske farbror, Giorgio Operan sjungs på italienska och textas till svenska. .